Gott Nytt År!

Ska jag sammanfatta 2012 med ett enda ord får det nog bli: Trötthet.
Jag har nog aldrig varit så trött, så sammanhängande trött som detta år.
Till slut snubblade jag, skrubbade knäna i fallet och fick resa mig. Igen.

Mycket har varit ljust. Så klart.
Barnen. Som alltid. De växer, mognar åt olika håll och jag håller i. Så länge jag kan. Så länge jag får.
Vännerna. Som alltid. De håller upp. Håller i. Finns.
Familjen. Liten, men naggande god. Jag älskar hela den lilla högen.
Kärleken. Det är år sedan det var på riktigt. Jag vill känna. Igen. På riktigt. Igen.
Jag hoppas att hjärtat kan öppna sig för det snart.

Och som jag har fotat detta år:) Underbart, fantastiskt kul. Alla superlativ som finns, kan inkluderas i detta.

2013 då?
Jag hoppas på mycket. Önskar mig mycket. Vill mycket. Längtar efter somt.


Gott nytt år!


Åsa

 
...eller Oursha, som jag kallar henne på nybörjarsvenska av Mike Higgins:)
 
Åsa blev så glad när vi sa att vi skulle ta fram hatten i fredags. Men när hon såg den, så tyckte hon inte att den var cool nog:)

När den första besvikelsen lagt sig, så kom hon ändå igång riktigt bra i hatten:)
 

Pernilla

En bild på min bästa Pernilla från igår
 
Hon satte sig på fulpallen framför kameran och efter tre bilder reste hon sig och gick igen...man fick vara glad att man alls fick fota henne, känner jag...:)
 
Vacker som en dag, som alltid!
 
 
 
 
 

Tjejfest

Igår hade jag bjudit in fem goa tjejer på lite mat och fotografering i kombination
 
Hur vi än försökte var det svårt att få en seriös gruppbild, det var som att vi (efter lite vin) tyckte att det blev roligare och roligare att inte vara seriösa framför kameran - jag förstår inte det...:)
 
Tack fina flickorna för alla goa skratt ni bjöd på hela kvällen!
 
 
 
 
 

Vem är i hatten?

Jag irrar runt, runt...
 
...både bokstavligen och i tankarna.
Då är det tur att Photoshop finns, det har alltid en lugnande inverkan:)

Imorgon kommer det hit en bunt fina tjejer. Vi ska käka lite, dricka lite vin, fnissa mycket och testa nya objektivet:)
 
 
 
 

Min lilla höna

Hennes ögon glittrar varje julafton
 
Hon hoppar upp och ner och vill dela ut julklapparna.
Tittar man noga ser man att det är själva julen som gnistrar i hennes blick.

Men när jag fotar henne, så vet hon att jag vill ha henne allvarlig - bara den lilla stunden i alla fall:)
 
Vackra underbara lilla flicka - hoppas julen kommer glimra i dina ögon även när du blir vuxen.
 
 

Familjebilden 2012

Den snälla, snälla tomten har varit här på besök och gjort alla så glada
 
Mitt nya objektiv åkte så klart på direkt:)
Pappa ville att vi skulle ta en bild på hela familjen.

Somliga av oss tog det på största allvar...*host*
 
 
Nja, jag vet inte hur nöjd pappa är med de här bilderna...;)

Dan före dopparedagen

Just nu yr snön utanför fönstret
 
Finns inget mysigare än att kura inomhus då.
Imorgon är det julafton, var tog den här hösten vägen? Vart har hela året tagit vägen?
 
Pappa och min bror har kommit hit. Vi tog våra Canons, mina barn och gick strandpromenaden i isig vind. Och under snötäcket vilar växtligheten och drömmer om våren.
 
Den är vacker nästan jämt:)
 

Into the darkness

Kornigt, mörkt och luddigt...
 
...ungefär som mina texter:)
 

Julkrukan står så brun och grann i stugan

Vid den här tiden är det nog inte så älskvärt att ha mig som mamma...
 
...jag är nämligen inte så...julig av mig:)

Visst, jag tycker det är fint med adventsstjärnor, men så många tomtar pryder inte lägenheten. Eller som dottern sa för ett tag sedan, när jag undrade om hon var klar med julpyntningen så snabbt: Ja, det tar ju inte så lång stund när vi bara har tre julsaker...
 
Idag sade jag glatt att det var dags att klä julkrukan...ja, eftersom jag ju då inte är så julig så har jag ingen julgran.
Barnen tycker detta med julkrukan är en så där bra idé, men jag tycker att den duger fint, jag...
 
:)
 

Ett år med mitt 50 mm

Förra året hade tomten med sig ett objektiv till mig
 
Det snurrade så mycket i mitt liv just då, så det tog några månader innan jag provade det första gången.
Och då blev jag fast.
Fotograferandet ger mig så otroligt mycket, trodde aldrig att det kunde betyda så mycket. Någon gång under året blev det uppenbart att jag älskar att ta porträtt. Att ha ögon med i bilden.
Fick höra för ett tag sedan att jag nästan enbart publicerar foton där modellerna har allvarliga ansiktsuttryck.
Visst tycker också jag att det är vackert med leenden och skratt, men jag blir alltid fascinerad av när ögonen talar istället. En glad person ser ju....ja, glad ut liksom. Men när inte munnen avslöjar något börjar ögonen berätta en historia. Fri för tolkning av varje person som betraktar fotot. Och det där tycker jag är superhäftigt.

Man blir glad av glada människor - och nyfiken på någon som sitter och ser ut att vara någon annanstans i tankarna.
 
Så tycker jag i alla fall...:)
 
 

År efter år av allt som hänt

 
 

Mina luddiga ord...

....förbryllar av och till och lite då och då
 
Jag kan bara le en smula när jag får frågorna, ibland svarar jag - ibland inte.
 
För jag hade ju inte skrivit luddigt om jag hade velat vara glasklar...:)
 

Linnea i hatt

Jag har varit på jakt länge nu efter en bredbrättad hatt...
 
...sprungit på loppisar och haft koll på Tradera - utan resultat.
När vi var hos mamma senast ville jag runt på loppisarna där och när jag började sucka frågade hon mig var det var jag egentligen letade efter.
 
Och tror ni inte att mamma hade just en sådan hatt, tack för det liksom...:)
 

Nu som först förstår hon

Hon är där. Hon som alltid är där.
De pratar och plötsligt berättar hon om det som hon aldrig talar om.
Om det som ligger så långt tillbaka i tiden att det känns som att det hänt i ett annat liv.
Nu som först förstår hon. Att det påverkat. Det är klart att det påverkat.

Hon var så liten och rädd. Då.

Nu är hon vuxen, men rädslan har hon burit med sig genom åren.
Den som plockar fram den lilla flickan inom henne av och till.
Det är hennes uppgift att trösta det lilla barnet – det är hon som ska viska i hennes öra att allt blir som det ska.

Hon måste bara låsa upp den stängda dörren först...
 

Never underestimate me...

Idag har jag haft flickorna på besök igen
 
De var verkligen varandras motsatser denna gång - ni får se Ellas bilder i nästa inlägg.
Blev kuliga bilder på dem tillsammans också.

Erica skrek mig rakt upp i ansiktet ikväll...vad gör man inte för att hitta rätt känsla i bilderna:)
Och så fnissades det en hel del också - ikväll hakade jag på det där, särskilt när Erica behöll sin handposering i håret hela tiden...och Ella studsade runt i rummet...go'aste flickorna<3
 
Som ni märker gillar jag att skapa skuggor nu och hela tiden, det är väl min djupa sida som tilltalas av det:)
 
 
 
 
 

Lotta och hennes mirakel

Vissa människor blir man bara så glad av...
 
...och Lotta är en av dem.
Alltid på gott humör, alltid roliga uttryck på lut och glimten i ögat gör henne till en glädjespridare på jobbet.
Och nu ska hon ha bäbis och vi har därför fotat henne med fokus på just magen.
 
<3 High five, Lotta - allt blir bra <3
 
;)
 

Maria

För mig var det premiär att fota någon jag aldrig träffat innan...
 
...och som inte kände någon som känner mig:)

Maria är mamma till den lille sötknoppen för ett par inlägg sedan.
 
 
 
 

Hur många hemligheter rymmer världen?

De andra säger äntligen, men själv vet hon inte.
Hon går bakvänt utan att se, men ger efter.
På grund av de andra. För sin egen skull.
Rädslan hamnar som en klump i hennes kölvatten. Får man visa sig som den man är?

Just nu. Här. Idag.

Sätta ord på det som är, eller ställa sig i tystnaden? Hur många hemligheter rymmer världen?
Drömmarna är så tydliga att de bitvis glider in i verkligheten.
Hon sträcker ut sin hand. Mot honom.

Hon vet inte vem han är...
 

Vackra Linnea

Kommer ni ihåg Linnea med sin "lille" hund Lennart som jag fotade i höstas?

Idag fick jag låna henne en stund i min lilla hemmastudio och det blev många bilder som kommer att räcka till flera inlägg, bland annat med Linnea i en vit hatt:) 
Linnea såg lite oförstående ut när jag gav instruktioner - jag har kommit på att jag bara säger halva meningar när jag står bakom kameran. Min koncentration sträcker sig visst inte över att kunna göra två saker samtidigt...ungefär som en man...;)


Den som alltid svarar

Händelser och år har passerat och vi har förändrats. Du och jag. På olika håll, i skilda världar.
Så otroligt mycket du lärt mig – om mig och mig själv.
Jag har aldrig sagt det till dig. Kanske kommer jag aldrig säga det heller. Eller så gör jag det.

För du är den som svarar.

Vi har varit oense, bråkat och blivit vänner igen.
Men vi har aldrig tystnat du och jag, det har aldrig varit helt tyst. Inte länge.
Och det var du som tog emot mig när jag föll så hårt. Det är åratal sedan nu. Jag fick vara liten och tyst intill dig och din hand värmde mitt hjärta.
Nu har jag förändrats. På så många sätt. Har du och på vilket sätt?
Jag tänker på dig då och då. Och när jag gör det, tänker jag att du är den.

Att du är den som alltid svarar…
 

En liten charmör

Kolla vilken söt liten kille jag fick träffa nu i veckan!
 
Han och hans familj var här och alla fotades, så det kommer fler inlägg med deras bilder framöver.
Det svåraste med en tiomånaders baby, är att de kryper iväg rätt snabbt - plötsligt fastnar bara en liten fot i ena bildkanten:)
 

 

Hon har blommor i sitt hår

Ibland förundras jag en smula...
 
...när jag betraktar dem, följer dem.
Tre fantastiska barn har jag fått och nu är de så stora att jag får ta fram kort från när de var små, för att minnas hur de såg ut då:)
 
Åren går så fort-minns när dottern var fem år och vid denna tiden på året kom ut från sitt rum och grät så tårarna rann.
 "Mamma, tomten ser så gammal ut på alla bilder...(grät så mycket att hon hulkade)...tänk om han döööör innan julafton!!"
 
Nu kollar hon bara frisyrtips på youtube.... ♥

Det bästa jag gjort, är ni!
 

Det är någonting i tystnaden

Det är som att det klickar till. Lite som från glömda minnen.
Allt är detsamma och runt omkring pågår verkligheten.
Hon betraktar. Iakttar. Undrar om andra känner likadant.
Förmodligen. Antagligen.

Det är någonting i tystnaden som känns. Nu och igen.

Ibland är den påtagligt hörbar...
 

Snäll tomte...

...han kommer att ha med sig detta i julklappssäcken till mig
 
Jag gillar honom jättemycket...och hur snäll måste jag inte ha varit i år...?!?
 
:)
 

Sminkar mig i Photoshop

Om vi lever flera liv...
 
...är jag övertygad om att jag bara varit man i samtliga, utom detta.
För det tråkigaste jag vet är hår, naglar, make up...jag föder hellre barn...eller ja...näe, men det är inte direkt det roligaste jag vet:)

Men nu har jag provat att måla ögonen i Photoshop - och det var ju faktiskt riktigt roligt.
Hjälper ju inte mycket i verkliga livet, men så här blev mitt första försök!
 
 

Mellan "tagningarna"....

...brister det ibland för flickorna
 
Det kan börja med att någon av dem börjar smila lite, eller säger något...eller så tittar de på varandra - och sen är det kört.
Då lyssnar de inte längre på mig - försvinner ner i en hög på golvet och sedan får man se upp, för det kan komma långa ben farandes i luften.

Och så skrattar de - jättelänge:)
 
 
 

Advent

Första advent och dags för julförberedelser 
 
Jag har inte plockat fram några adventssaker ännu, vill göra det med barnen så jag väntar in dem.
Men ett femtiopack med julgranskulor har jag inhandlat och börjat placera ut här hemma. Jag kommer inte att ha julgran, så de hamnar som dekoration lite överallt istället:)
 
Och jag är så nöjd med mig själv - är redan klar med alla julklappar, kommer inte bli någon stress med det i år!
 

RSS 2.0