Stella

Den som säger att det är svårt att fota barn...
 
...har ju rätt, men frågan är om det inte är hundra gånger svårare att fota hundar?!?:)
 
Jag slet som ett djur själv för att fånga de få ögonblick Stella var stilla - hur snabbt kan ett hundhuvud förflytta sig, undrar jag:)
 
Pernilla och hennes man kallar Stella för döskallehunden, men jag vet inte riktigt...liknar hon verkligen en döskalle?:)
 

You’re from the 70’s, but i’m a 90’s bitch...

Hade tänkt se en riktig tjejfilm idag...
 
...men så fastnade jag i Photoshop igen - det är inte första gången det händer:)
 
Sångcitatet har Erica själv använt...jag ville bara klargöra det...och i mina ögon är hon mest en sötnöt..;)
 
 

Lennart igen

Tack än en gång för alla goa kommentarer!
 
Många har undrat vad det är för raser i Lennart och eftersom jag har världens sämsta minne (för jag har nog frågat familjen tre gånger och lyckas ändå hela tiden bara komma ihåg den ena:)
 
Men nu har jag kollat med matte Linnea och vet att han är en blandning mellan Grand Danois och Dog de Bordeaux!
 
Lennarts bästa kompis är familjens lilla Chihuahua - hur gulligt är inte det!
Tänkte jag skulle se om det gick an att få fota det omaka paret vid något tillfälle:)
 
 

Cold as ice

Men oj, vad förvånad jag blev när jag loggade in här idag!
 
Förstod på besöksstatistiken att något hänt och såg sen att Lennart & Linnea dragit in er till mig, så himla roligt! Tusen tack för alla rara kommentarer och hoppas ni är här för att stanna:)
 
Idag skulle jag ha fotat Ella och Erica bland några fina spröt (?!) jag hittade vid en skog i förra veckan. Bad dem måla sig lite weird och tänkte att de skulle titta fram mellan spröten med sin lite galna styling.
Men så var spröten borta, inte ett spår av dem...så vem har dem i en kruka hemma nu, var ju min första tanke:)
 
Men så var vattenfallet igång idag, så vi fotade mot det istället och det blev ju lika bra det:)
Ville få fram en kall och frostig känsla i bilderna, hoppas jag lyckades med det.
 
 
 

Bästa vänner

De träffades första gången långt innan de kunde gå...
 
...har gått på samma förskola och i samma klass - följts åt genom åren och alltid varit de bästa av vänner.
 
Jag har aldrig hört dem bråka med varandra, utan fnitter och skratt brukar alltid vara inslag när de hänger (leker får man inte säga längre:)
 
Härliga, underbara flickor!
 
 

Colorful

Jag är inte bara mamma...
 
...jag fotar produkter på jobbet också:)

Den här hösten har vi fått in massor av spännande nyheter, bland annat fina dörrhängaren Bonny.
 

Iakttar

Hon står stilla och bara iakttar.
Så mycket som reducerats. Så mycket som blivit över.
 
Hon har avstannat i en värld som rusar...
 

Hösten intar markläge

Det går fort nu - höstlöven faller till marken och snart står träden helt bara
 
Så när flickorna och jag fotat klart i fabriken, tvingade jag ner dem i skogen en stund också.
För att fånga hösten medan den fortfarande ger färg. 
En liten orolig tanke skickar jag varje gång till vad deras föräldrar säger när de får hem sina döttrar nedkylda, med löv i håret och skitiga kläder...:)
 
 

Ella & Erica i det övergivna bruket

Min tanke var att heroiskt gå in först i den ödsliga byggnaden...
 
...ja, ifall det skulle vara någon mindre trevlig person därinne, tänkte jag (som alltid haft ett väl utvecklat deckarsinne:)
 
Men mina fina modeller har ju så långa ben att det istället blev jag som, snubblande efter dem, kom in sist istället...

Det gamla bruket verkar ha blivit ett tillhåll för grafittiglada, så det utnyttjade vi när vi fotade. Det blev en rolig fotografering bland sot, smuts och brandhärjat trä.

Vill även passa på att tacka för den respons jag fått för mina bilder. Det värmer ända in i hjärteroten på mig - tusen tack alla rara vänner för fina ord!

 
 
 

Linnea & Lennart

Oh, vad det var roligt att träffa Linnea, hennes familj och alla hundarna igen!
 
Har inte sett dem sedan i somras och "lille" Lennart har blivit en aaaningens större nu. Och hur underbart uttryck har han inte?! Och så de där hängande kinderna/läpparna, man smälter på någon sekund bara ju...:)
Tyvärr, så regnade det rejält när vi skulle fota - det blev bara 5 minuters knäppande innan kameran fick ta skydd i väskan igen.

Vilken tur att både vovve och matte är så snygga att alla bilderna blev bra!:) 
 
 
 

Markus

Kul att få en kille framför kameran ibland också
 
Samtidigt en utmaning för mig, som generellt gillar lite skira bildresultat. Men med killar kan man med fördel lattja med lite hårdare skuggor i ansiktet.
Markus och jag diskuterade just det -  det stereotypa och hur olika språk män och kvinnor faktiskt pratar:) 
 

Saga & Ellen

Idag har jag fotat fina tjejer i den färgsprakande hösten
 
Har haft Saga och Ellen framför kameran en gång tidigare, fast då var det grönskande grönt ute och studentbal som stundade.
 

Hålla andan

Hon håller andan.
Håller om sig. Varsamt.
Vaktar sig. Aktar sig.

Hur räknas tid bland minnen och drömmar?

Hon håller andan. Omfamnar det som borde överges.
Det gamla ekar. Genljuder genom sinnet.
Hon ser så klart, hör svaren. Vet svaren.
Men känslan av att tiden är i otakt, överskuggar det andra.

Så hon fortsätter att hålla andan…
 

Sista dagsljuset

En till bild från fredagens fotografering
 
Vi fotade efter mitt jobb, så det var det sista dagsljuset som utnyttjades innan det blev för mörkt. Och jag måste erkänna att jag verkligen gillar färgerna som uppstod i det ljusförhållandet!
 
 
 
 
 

Min lille assistent

Jag glömde ju presentera min assistent vid fredagens fotografering
 
Ellas lillebror var med som lite hjälpreda till mig. Han fick hålla reflexskärmen och höll ordning på pallen och på flickorna förstås:)
 
Sedan tycker han det är ganska kul att vara med framför kameran också!
 

Tavelmakerskan...

Ja, det har väl bara blivit så att jag fått den rollen på jobbet...
 
...att det är jag som gör små "tavlor" - bokstavligen då, menar jag..(och kanske även metaforiskt...)
 
Nu i veckan fyllde vår egen fotbollskille Kricka år - självklart förärades han med en tavla på sig själv och hela ekonomiavdelningen...
 
Ja, det är alltså lite av det jag pysslar med på jobbet...:)
 

Stressar av...

 
 

Vänner...

Möjligen kan jag ha varit elak idag...
 
...ja, jag menar att jag fick flickorna att stå barbenta och barfota i bara några plusgrader...
 
Åkern vi fotade på ligger ganska nära en rondell och det var bevisligen väldigt uppskattat att dessa två snygga tjejer stod modell, för bilar (med unga män i), gjorde allt för att uppmärksamma sig själva genom att tuta och böna loss, så att lukten av bränt gummi nådde oss i höstluften....)
 
Jag blev supernöjd med dessa bilder och jag hoppas att jag inte orsakat förkylning hos mina härliga modeller - ni är bäst!<3
 
 
 
 

Time for reflection...


Sjung de vackraste av toner...

Kom. Kom med lugnet.

Svep in henne i ljusa drömmar.
Sjung. För henne. Sjung de vackraste av toner.

Vidrör henne. Rör mjukt vid hennes kind.
Ro över vågorna. Ro henne till världens ände och tillbaka igen.
Höj armarna – lyft henne till himlen. Plocka ner stjärnorna som gnistrar om natten.

Finns där. Visa henne.

Det behövs så lite…så lite det behövs…
 

Hon går...

Hon har vattnet vid sin sida. Det är nytt, men hon tycker om det.
Vågorna bryter mot stenarna i hamnen. Det blåser. Som alltid.
 
Hon går så fort hon kan. Går ifrån. Går mot.
Lämnar tankarna bakom sig. Fokuserar på stegen. Ökar tempot tills bara hon och andetagen återstår.
Det har alltid fungerat. Då. Nu.
 
Man kan lämna det mesta, bara man går tillräckligt långt...
 

Härliga höst

För mig är hösten unik, underbar och full av energi
 
Efter en oerhört tuff vecka på alla sätt, gick luften ur mig igår. Kan inte minnas en vecka som innehållit så otroligt mycket känslor (och då är jag ju ändå drottningen av att känna känslor:)
Sov som ett barn i 14 timmar och ville ändå inte kliva ur sängen när jag vaknade.
Men så bestämde jag mig för att ta kameran och ge mig ut i skogen. Och där och då smög sig solen fram och silade ner mellan trädkronorna. Värmde mig och hela skogen. Och jag började le. Åt mig och allt jag har att le åt.

En vän sa åt mig för ett tag sedan att skita i livet för en vecka.
Och jag tog det till mig där jag stod i en skog på väg att vissna i all sin färgsprakande prakt.
Ja, jag skiter i livet för en vecka nu, med början idag.
 
Det yttre livet får fortgå och jag tänker bara flyta med. Koncentrera mig på mig och mitt - det andra får vara...de andra för vara...
 
 
 

Väck inte den björn...

...som fått sova en natt...
 
Jag: Har ni ingen Coca-Cola på BURK?
MK (mack-killen): Jooo, det ska vi väl ha...
Vi går bort och tittar tyst på den tomma gluggen i kylhyllan en stund.
Jag: Ni HAR ju ingen Cola på burk...
MK: Näe..(sväljer)...men vi har på PET...
Jag: PET....PET!!!! Jag är en FINSMAKARE...jag dricker BARA Cola på BURK!!! Kolla här....(visar min darrande hand)...jag SKAKAR av abstinens efter cola på BURK!
MK: (Sväljer)...(Ler)...(Blicken fladdrar)...Du kan inte tänka dig att dricka på PET bara för en dag...?
Jag: Ja, vad har jag att välja på??? (Sliter åt mig en PET och betalar surt)
MK: Ok...(harklar sig och torkar bort svetten från pannan med skjortärmen)...jag får väl önska dig en trevlig helg och...välkommen åter....
 
:)
 

Sleeplessness

Sover inte på nätterna
 
Timme efter timme passerar och propellervarvsantalet man kommer upp i, vågar jag inte ens tänka på.
 
Så här kan det se ut:
 
Facebookstatus 2 okober 00.15
Ett får, två får...

Facebookstatus 3 oktober 01.19
..femtioelva får...en gås, två gäss...
 
Facebookstatus 3 oktober 02.18
...sjuttiotolv gäss...en jävla ko då, kanske...
 
3 oktober 03.17
Jag går upp och rakar mig under armarna, för att...tja, för att vid den tiden tänkte jag bara: Varför inte, liksom...:)
 

The best bridge between despair and hope is a good night's sleep

Det finns så klart en baksida med sömnbrist. Sedan tonåren har jag i perioder sovit för lite. För det mesta försöker jag se det med en smula humor, som texten ovan bilden. Ett sätt att hantera det. Som fungerar rätt ok.
Men det jobbiga som följer i kölvattnet är en smula svårare att skoja bort. Det som sätter sig som en klibbig filt och lamslår en. Som tröttar ut både mig och allt det jag är.

Till slut har man bara en önskan...
 
...att få sova.


 

RSS 2.0