Alma

Igår fotade jag en tjej som heter Alma
 
Regnet öste verkligen ner, så det fick bli tunneln som bakgrund igen:)
Ingen polisbil denna gång, men andra bilister som krypkörde förbi och nyfiket kollade in vad som hände i den annars ganska ödsliga tunneln.

Sedan åkte jag och barnen och hyrde tre filmer, som vi betade av under eftermiddagen/kvällen. För är det höstruskdagar, så får man ju faktiskt ha filmmaraton.
Jag satt dessutom med datorn i knät och redigerade bilderna under tiden, så gissa om mina ögon var fyrkantiga sedan...:)
 
 
 

Ett år kan innehålla så mycket...

Ett år har passerat.
Och fortfarande njuter hon. Av det självklara. Av allt det som hon innan tog för givet.

Att inget gjorde ont förvånar vissa.
Själv lägger hon inga värderingar i det. Huvudsaken är att allt blev som det skulle. Att det obehagliga oket lyftes bort och lämnade henne.
Hon fann något annat istället. Vetskap och insikt. Om sig och sitt. Om värde och dyrbarheter.

Nuförtiden tänker hon alltmer sällan på det. Ibland känns det enbart som en vag verklighet i en annan era.

Ett år kan innehålla så mycket. Betyda så mycket…

Tre söta systrar

...och en ljuvlig liten hundvalp - kan det bli roligare att fota?!?
 
Lilla labradortösen Smilla kanske ni känner igen sen mina tidigare inlägg och nu var det dags för 3xlillmatte att ställa sig framför kameran också.
 
 

Micke

Det här är min arbetskompis Micke
 
Han är vikarie på min avdelning och just för att han är vikarie, ska han inte ha samma behandling som vi andra...ja, så tycker i alla fall jag...
Så därför har jag ända sedan han började hos oss, tagit på mig rollen att hålla honom lite kort. Han får inte sitta vid samma bord som oss i matsalen, osv...:)
 
Nä, jag bara skojar...eller jo, det stämmer ju...men jag menar att jag bara skojar när jag säger så där...:)
 
Mickes mundering från topp till tå kommer från butiken Boardlife i Jönköping.
 

Med åren kommer man på det...

Idel leenden och solens återkomst.
Men när jag fick den direkta frågan ikväll, gick jag sönder en smula.
Igen. Som alltid, när det ska till att sättas ord på det.
Trots att jag svarar detsamma som jag gjort tusen och en gång, vänjer jag mig aldrig vid att höra de egna orden.
Och sedan de omtänksamma i retur. Det var då det brast, det var då jag gick sönder.

Men endast för ett kort ögonblick. Bara en liten stund. För hur det än är, blir det bättre hela tiden.

Jag vet nu att med åren kommer man på det…hur man får en livslång tanke att upphöra.


Plötsligt händer det...

Idag har jag...TRÄNAT i gymmet på jobbet!!!
 
Hade tänkt åka hem och köra ett Pilatespass också, men det lyckades jag på något sätt glömma bort...:)
 
För tre, fyra år sedan tränade jag nästan dagligen, men de senaste 2 åren har det blivit lite mer...sällan...:)
Det var efter mina väldigt korta språngmarscher till och från polisen i lördags, som jag fick träningsvärk i vaderna - jo det är sant - superpinsamt...(fast mina kollegor tyckte det var oerhört festligt och frågade om jag sprungit i högklackat, men inte ens det kunde jag skylla på..:)

Men jag ska visa dem (hoppas nu jag inte lovar för mycket..)

Innan jag började fota, pysslade jag en hel del - gjorde ljus och kort med mera.
Nu har jag lagt det på hyllan, men så fick jag en förfrågan om jag kunde göra ett dopljus till en nyfödd liten flicka.
Så det har jag gjort ikväll - med lite träningsvärk i kroppen...
 

Finaste familjen E

Familjen E = Ewa, Elvira och Emrik
 
Vilken söndag jag har haft!
Först fick jag ynnesten att fota världens bästa Ewa och hennes goa ungar. Vi höll förstås till i min favvotunnel, men även vid båthamnen vid mig. För är det någon familj man ska ha med vatten som bakgrund är det denna:)
 
Sedan fick jag smörgåstårtsleverans hem till dörren av Ewa - snacka om lyxliv!
 
 
 
 

Tappra snyggingar i höstrusket

Tanken med dagens fotografering var att befinna sig på en helt annan plats
 
Men regn, rusk och endast sju grader i luften gjorde att vi fick ändra våra planer. Så i skydd av tunnlar tvingade jag flickorna att stå i omänskliga branter, hoppa högt och lägga sig ner på den blöta marken...:)
Mitt i allt kom polisen förbi och jag fick rusa iväg och förklara min lite egendomliga parkering.
Som tur var råkar jag alltid på snälla poliser med lite humor, så vi ordnade en ny och marginellt bättre parkering på fem röda och jag kunde rusa tillbaka till mina frysande modeller.

Själv var jag tokvarm efter mina språngmarscher. Redan innan var jag fortfarande blossande röd om kinderna av genans, efter att jag gjorde bort mig rejält igår. Skickade ett sms till Pernilla - ett sådant där ni vet som man kollar två gånger extra att det är till rätt person innan man skickar iväg. Ett sådant där som är för girls eyes only, va. Top secret, liksom..
Och visst skickade jag det till Pernilla...det var bara det att jag skickade det till hennes hemtelefon och det blev hennes man som svarade och fick det uppläst av en monoton telefoniströst...
 
Sååå typiskt mig...:)
 

Fredagsmys

Jag bara älskar kvällsmörkret som följer med hösten
 
I alla fall fram till november.
Fram till dess är det mysigt med mörkret, att få tända massor av ljus och kura under pläden i soffan.

Det är det jag gör ikväll, inget annat än det...:)
 
 

Tomma väggar i hemliga rum

Tid har passerat. Månader som lagts på hög till år.
Kanske har det påverkat mer än hon trodde. Mer än hon ville.
Precis som det alltid gjort – bara skiftningar i styrka och intensitet.
Genom det förflutna. Genom henne.

Man kan luta sig mot tomma väggar i hemliga rum för evigt.

Men vad hjälper det?


Smilla bland höstlöven

Det händer något på kontoret när någons hund får följa med
 
Alla pratar med lite pipigare röst och blir så där milda i ögonen...:)
Idag var lilla Smilla med husse på jobbet och lite större hade hon allt blivit sedan hon senast var med och bet mig i håret.
"Du får inte väcka henne", sa husse när han såg att jag var på väg till kontoret-där-den-lilla-ljuvliga-varelsen-höll-till.
 
Själv var han på väg att hämta kaffe och jag lovar att jag inte väckte henne. Bara jättelite...:)
 

Dagens outfit

Har ju sett på unga tjejers bloggar att mycket kretsar runt dagens outfit
 
Alla som känner mig vet att smink, hår, mode med mera inte riktigt är min grej. Inte att blogga om i alla fall.
På min gamla luddblogg gjorde jag några försök, men det blev mer med den komiska pennan.
 
När jag tvingade mina barn framför kameran igår, tvingade de sen i sin tur mig. Och när jag sen såg bilderna började jag garva, för visst är det lite det-här-är-min-outfit-varning över dem?!
 
Så då skriver jag nu att både koftan och tunikan är av suspekt märke från Huskvarna Höstmarknad...:)
(Och nyponen är från busken..:)
 

Hela buketten

Min pappa ville att jag skulle ta porträtt på alla mina barn
 
Han ska rama in bilderna på dem och till min stora förvåning fick jag alla tre att ställa upp:)
 
Vi gick bort till tunneln, eftersom jag bara älskar ljuset där och det blev en liten cirkus med ungdomar som sprang omkring med reflexskärmen och jagade varandra, men till slut så fick jag ordning på dem...
 

Vem vet?

Vem vet egentligen? Rätt eller fel – vem bestämmer vad som är vad?
Det gamla bekanta. Som en gammal repris som hakat upp sig. Envist. Enerverande.
Vilka känslor finns kvar att känna? Vilka ärr finns kvar att skydda?

Hur länge är tiden som måste gå?

Filter och lager på varandra, men några murar har aldrig på riktigt byggts upp. Inte i frågan.
Den lilla flickan som står där lite vilsen och aldrig får ro. Inte i frågan.

Hon gömmer sig bakom sitt leende.

 


Som ni kanske märkt gillar jag att skriva också. Lite luddigt, lite djupt så där.
Har alltid gjort och kommer förhoppningsvis alltid att göra.
Hade en "luddblogg" under flera år och kombinerade mina ord med en bild jag tyckte passade in.
Och nu kan jag ju kombinera med mina egna bilder - jättefiffigt ju:)

Och som jag brukar säga: Jag är glad, men pennan min är djup.
Och som jag också brukar säga: Mina ord är är mina att skriva, mina ord är dina att tolka.

Ha en fortsatt trevlig lördagkväll!


Time for..

 
 

Allt ska kanske bara krocka lite först…

Höstlöven faller och det är högsommarvärme ute.
Årstider som krockar.

Det är möjligt att allt hänger ihop.
Att det hela vävs ihop till en helhet. Sen. Senare.
Ett flöde där allt intar sin egen plats.
Det kanske bara är tillfälligt. Det här. Här och nu.

Kanske det oväntade hjälper till. Som att du fanns där idag. För mig.
Det gick emot allt det jag trodde. Innan.
Den lilla stöten av värme. Rakt in i hjärtat.

Allt ska kanske bara krocka lite först…


Dreams...

 
Sitter under en pläd och ömsom fryser och ömsom svettas
 
Feber, med andra ord...jag lyckas alltid få den manliga varianten av alla tillstånd också, så det är så klart otroligt synd om mig...:)
 
Så idag blir det så lite som möjligt, typ bara pläden och jag...

Stairway to heaven

Nja, om den går ända upp till himlen är väl tveksamt...
 
...men jag gillar att fota i stentrappan vid Kroatorpet.

Ella och Erica fick stå modeller och räddade min söndag, eftersom jag hellre fotar och sitter med photoshop än tex städar:)
 

Tillbaka

Två kliv tillbaka

På grund av allehanda meningar.
På grund av allehanda annat.
Det som hamnat bakom bortglömda dörrar, öppnas upp på nytt. Skymtas. Känns. Känns igen.

Och tankarna vevar igång. Bearbetas. Särskiljs.
En i taget, tills de tar slut. Tills alla lösts upp och försvunnit. Jag kan. Jag vet nuförtiden att jag kan.
Och så släpper allt, jag andas och tar ett kliv framåt. Sedan ett till.

Jag är tillbaka.
 
 
 
 

Rosor äro röda...

Idag gick jag loss med macro-objektivet bland världens alla blommor
 
Vad är mer lämpat än att få tillgång till en hel handelsträdgård - jag trodde jag hamnat i paradiset!
Mysiga Bankeryds Blomsterhandel & Handelsträdgård säljer både blommor och inredningsdetaljer - en butik man bara måste besöka om man har vägarna förbi.
 
Fotade högt och lågt - och just när jag var på väldigt låg nivå hörde jag Lotta undra vart jag tagit vägen.
"Här" svarade jag och flög upp från golvet och skrämde nästan slag på henne - det var ju inte riktigt meningen:)
 
Stort tack till Lotta för att jag fick härja fritt i butiken!
 


Tystnadens ord...


Before and after

Fick en fråga hur mycket jag trixat med riddarinna-bilden...
 
...så därför visar jag före- och efterbilderna på den.
 
Just med denna blev det lite extra bildbehandling, eftersom originalet var underexponerat (hmm, jo jag kämpar på med kamerainställningarna:) plus att jag valde att slå in en textur av en stenvägg som bakgrund/effekt.

Sedan har jag lekt med extra ljus och färgmättnad, för det tycker jag är så kul..:)
 
 

Sommarkänslan...

...infann sig plötsligt idag, fastän hösten knackat på dörren ett tag nu.
 
Så trots att himlen varit regntung från morgon till kväll och jag varit övertrött, har jag suttit med ett litet leende som sällskap.
 
Bara så där..:)
 

Vacker riddare

Ibland hittar man lite oväntade saker i trädgården...
 
...som till exempel en söt riddarinna:)
 

Ella i svartvitt

Jag gillar egentligen färgskalan i dessa bilder från fotograferingen med Ella...
 
...men tycker å andra sidan att alla porträtt blir underbara i svartvitt.
 
Så det är vad jag roat mig med ikväll...det och godis och chips...:)
 
 
 
 
 

RSS 2.0