Ett ljus i höstmörkret

Jag tillhör den där skaran som tycker att det är mysigt med höst
 
När träden efter en solig sommar börjar skifta färg och det blir lite, lite mörkare på kvällarna.
Nu har jag förberett upp nästan varje rum i lägenheten med levande ljus. Och idag hände något så ovanligt att jag hamnade i pysslartagen.
En enda servett räckte till att dekorera fem ljus i shabby chic-stil till mitt kök.
 
 
 
 

Dressyrlektion

Dags för lite Arne- och stallbilder igen
 
Jenna hade privatlektion idag, Arne fick jobba fast han försöker att komma undan med sina små trix och egenheter.
 
Men oh, vad vi gillar denna envisa ponny <3
 
 

Hon känner sitt hjärta slå

Kvinnan vaknade av att hjärtat slog.
Ett litet ögonblick hängde hon kvar i gränslandet mellan dröm och verklighet. Fick reda ut vad som tänktes av vilken anledning.

Hon vaknade av ett hjärta som slog.

Ljus trängde genom ögonlocken redan innan hon öppnade dem.
Gjorde världen rosa och vit sekunderna innan allt blev välbekant igen.
Tapeter, möbler. Vardagen. Känslorna. 
Morgonen var alldeles för tidig, alldeles för ny.
Och hon kände sitt hjärta slå.
 
Hela tiden känner hon sitt hjärta slå...
 
 
 
 
 

Det hon vet att hon måste höra sig säga

I tomrummet som blivit deras mötesplats, överraskas hon av hans omtänksamhet.
Han som aldrig funnits mellan stunder av annat.

Men även att hans omsorg lindar värme runt stunden, vet hon att det bara är för ett kort ögonblick.
Att i det odefinierbara som aldrig varit de två, räcker det inte längre. Inte för henne.
Hennes inre gör motstånd och så kommer tårarna. Tårar som försvagar och omilt kastar henne tillbaka genom år av minnen av något som fanns då.

Men genom dem får orden ändå styrka. Hon släpper fram drömmar och längtan. Hon hör sig säga till honom, saker som aldrig någonsin kommer att involvera honom.
För det hon säger är hennes ord till sig själv. Det hon vet att hon måste höra sig säga. 

Och hon vet. Hela hon vet.

Hon kommer aldrig mer att välja tomrum...
 
 

Don't get struck by lightning, Erica

Har provat att fejka blixtnedslag i photoshop
 
Jättekul:)
 
 
 
 

Det mest betydande jag lärt mig

 

Låt oss börja le mot varandra

Le min docka, medan du dansar.
 
Flyg över trädtopparna. Sträck dig mot solen. Känn gräset kittla dina tår och fötter.
Låt livet slingra sig runt din kropp och omfamna dig och hela din värld.
Ta för dig. Känn dig för.
Älska allt du ser, allt du kan röra vid.
Mest av allt, älska dig själv.
 
Och le - le så ofta du kan. Mot allt. Mot alla.
Ett leende har inget språk, ett leende blir till en spegelbild världen över.
Låt oss börja med det. Att le mot varandra.
Någon gång. Idag.
 
Snurra min docka, snurra dig lycklig.
Dela med dig. Dela med dig av glädje och ljus.
Lär av andra. Lär av livet.
 
Le, le min docka medan du dansar...
 
 

Skådespel

Det är så vackert hos mig, kväll efter kväll...
 
 

Grillafton hos mästerkockarna

Sommarkvällar och värmebölja
 
Vilken sommar vi har haft. Vättern har gått att bada i hur många gånger som helst och nätterna har inte varit mycket svalare än dagarna.
 
Igår var jag hos fina vänner, de bjuder alltid på godaste maten - igår var inget undantag.
 
 
 

Kärt återseende

Efter att inte ha träffat Arne på tre veckor, blev det ett kärt återseende
 
 

Han ger henne hopp om mänskligheten

Hon tycker i tystnad om hur han tar ställning.
Hon känner honom inte, har aldrig mött honom.
Men ändå kan hon känna stolthet över honom, hur han rakryggad står upp för mångt och mycket. För alla som behöver det.
För de som finns runt honom, borde han vara en klippa.
 
Han ger henne hopp om mänskligheten i sig. Om allt det som borde sägas av så många fler.
Hon blir varm i hjärtat av hans åsikter och hans mod.
Eftersom hon aldrig träffat honom, kommer han förmodligen aldrig att få veta att hon tycker så.
Men för henne är han en som värnar om det som är menat att vara.
 
För alla. För en.
 
 

RSS 2.0