Snart är också hon...

...en tonåring <3
 
 

Friskis & Svettis

Detta hände igår...
 
...det var så länge sedan jag gjorde något liknande att jag fått samla mig en smula efter upplevelsen.
Och så ovanligt att jag egentligen borde ha startat detta inlägg med: Det var en gång...typ...
Jag blev nämligen övertalad av dottern att följa med henne till gymmet!!!
(Det är värt tre utropstecken, jag lovar - fast jag i vanliga fall är emot mer än ett:)
 
Alla dessa...maskiner som finns där. Stora och säkert svåra att förstå sig på. En del var riktigt, riktigt stora. En av dem doftade starkt av Hugo Boss och sprang på löpbandet några meter bort...;)
 
Jag tog kort på min arm före och efter träningspasset...:)
 
 
 
 

Bilbesiktning

Man känner sig väl alltid en smula osäker när man är på Bilprovningen?!
 
Inte blev det bättre av att värmlänningen vid fronten av bilen ganska snart frågade mig: "Tycker du att du ser bra när du kör?"
"...eh, ja men jo..det tycker jag väl.." svarade jag lite mer osäker.
Då visade han att båda framljusen var alldeles för lågt inställda, men det var ju kanske inte så farligt, tänkte jag och andades ut.
Då hör jag värmlännngen från mitten av bilen: "Du har inte känt att det luktar avgaser inne i bilen när du kör?"
"...eh, nääeeee, det tycker...har jag inte tänkt på..." Här blev jag ännu mer osäker, samtidigt som jag fick en möjlig förklaring till mitt stabilt labila tillstånd de senaste veckorna (jag har trott det beroddde på sockeravvänjningen, men tänk om jag varit ständigt avgasförgiftad).
Här blev jag avbruten i mina funderingar av värmlänningens röst - denna gång bakom bilen: "Din dragkrok behöver lite kärlek, om man så säger.."
 
???
 
Där blev jag väldigt oerhört osäker...:)
 
 
 
 

Leendet har fått fäste...

Idag kan jag inte sluta. Att le.
 
 
 

Plats för nytt...

Jag har försökt att rensa lite. 
Slängt en massa skräp.
Sopat rent i hörnen.
Gjort mig av med det som inte längre behövs.
Avvägt vad som inte längre fyller någon funktion.
 
Gjort plats för nytt...
 
 

Idag på lunchen...

....kände jag hur jag började le...så där på riktigt...

..och sen började jag gapskratta så där härligt gott åt mig själv, som bara jag kan göra...
 
:)
 
 

Aaaaeeeeeeemen...

...jag googlade ju bara jätteliiiiiiite...men nu måste jag ju nästan bara köpa...:)

(...inte klänningen då, utan själva bakgrunden i bakgrunden:)
 
 

Kan bortglömda drömmar bli verklighet i efterhand?

Kan glömda känslor väckas till liv igen - efter tid av annat? Ännu en gång? 
För att vackra ord blivit sagda - efter tid av annat?

Kan bortglömda drömmar bli verklighet i efterhand?

När de träffas vet hon inte. När hon ser honom vet hon inte.

Hur vet man? När vet man?
 
 

Som man sår...

...får man skörda :)
 
 
...and I'm baaaaaack!

Nu så...

Efter över 15 års sockerberoende är jag taggad till kamp
 
Godis, chips och läsk har varit dagliga inslag i mitt liv i såååå många år.
Nu har jag och min mamma utmanat varandra - vi ska avstå socker.
 
Hur går det för dig, mamma...? :)
 
 
Och gott var det!
 

Glömda nycklar

De har hängt under jackor på en krok under hatthyllan sedan vi flyttade in.

Samma krok som lägenhetens tidigare ägare låtit dem hänga på.
De sa att de inte visste vart de ledde, men knippan fick följa med i köpet.  Det gjorde det för dem, sedan till mig.
 
Idag skruvade vi ner hatthyllan och nu sitter jag här och funderar...
 
...vilka möjliga dörrar dessa nycklar skulle kunna öppna.
 
:)
 
 

Hur mår du egentligen, Nallen?

...jag sa ju åt dig att inte dricka så mycket...
 
;)
 
 

Små lappar med hjärtan. Skrivna ur kärlek.

Egentligen orkade hon inte svara. Fast hon visste vad det kan betyda. Så hon skrev några rader på måfå. För att visa att hon noterat.

Men allt annat ligger ogjort. Inpaketerat och orört.
Hon hade inte sin bästa dag. Hon hade ingen dag.

Den lilla versionen av henne var ledsen och hon sträckte sig efter henne. Sedan satt de nära utan att säga något. Med tystnaden som enda sällskap.

Efteråt hittade hon spår av omtanke, spår av samhörighet. Små lappar med hjärtan. Skrivna ur kärlek.
Och värmen lamslog henne. Väckte henne ur tystnaden. Ibland är det den mindre personen som visar sig vara den största människan. 

Vem hade hon varit?

Utan de små versionerna av henne själv?
 

 

Idag tog jag språnget...

...till att börja jogga när jag var ute och powerwalkade
 
Har inte joggat ett endaste steg sedan skoltiden - det enda jag minns från den tiden är att jag fick håll så fort jag började springa. Alltid!
 
Jag tog mental sats i fyra kilometer innan jag kastade en blick över axeln, för att kolla att ingen skulle se. Sedan bara gjorde jag det - jag började jogga minsann:)
Benen kändes yberlätta, det var nästan lite drömlikt - började så smått känna mig som en naturbegåvning...
 
...men sen fick jag håll...
 
;)
 
 

Stanna i känslan

Hon kan stirra sig blind på världen emellanåt.
Fastna i en och samma tanke.
Sedan låta sig stanna i känslan. Ett kort ögonblick. En evighet.

Tills hennes ögon ser igen...
 
 

Motorväg by night

Men hur kallt kan det vara utan någon snö egentligen?
 
Jag och Nalle höll på att förfrysa oss på den korta stund vi härdade ut på bron över motorvägen ikväll.
Dessutom skvätte det smått  och isigt kallt från himlen hela tiden också.
 
Första gången jag provade långa slutartider i mörker och det här blev bästa bilden från premiären. Det som ser ut som flammor i högerkanten är ett sånt där stort fordon med gula saftblandare på taket - blev en rätt cool effekt av det, tycker jag:)
 
 
 
 
 

RSS 2.0