Hon väljer att sätta ord på det...

Hon lägger sina fingrar helt lätt mot hans.
Sedan går hon bakom honom genom folkmassan. Låter honom bana väg.
På nytt sätt. Via nya vägval.
Han blir som en skyddande mur framför henne. Han släpper inte hennes hand där i folkhavet - trots att hennes fingertoppar bara vilar helt lätt mot hans.

Hon blundar. Och känner. Alldeles för mycket emellanåt.
Och hon kämpar varje dag. Mot det gamla. Det som är så lättväckt.
Så hon pratar med honom. Hon väljer att sätta ord på det inför honom. Hon väljer att vara ärlig.
För denna gång vill hon. Hon vill det så mycket.

Så hon fortsätter att låta sina fingertoppar vila helt lätt mot hans...


Det ligger något i vägen...

Jag har försökt att tycka annorlunda. Om henne.
Jag har velat tänka på annat sätt. Se med andra ögon.


Men somligt går inte. Inte nu - inte idag. Inte när hela själen tar avstånd.
För det ligger något i vägen. Somligt går inte när förtroendet gått i kras...


...en smula mer än önskvärt. Någon gång för mycket.


RSS 2.0