De andas samma andetag

Hon vet det redan innan. Känner igen hur kroppen svarar.
Det kommer bli en natt utan sömn. Utan drömmar.
Bara timmar och oändlig tid av tankar att tänka.
 
Hon sträcker sig efter honom. Hennes klippa, hennes stora stöd. 
Hon kryper så tätt intill att hon efter en stund inte kan avgöra om det är hans eller sina egna andetag hon hör och känner.
 
Sinnesron vill inte infinna sig och det är hon, hennes tankar och mörkret runtomkring.

Hon förnimmer värmen från honom och under sin hand känner hon hans hjärta slå. Regelbundet. Lugnt.
Hon vill smälta samman med hans drömmar. Somna med honom. Kunna tänka som han ibland. 

Så börjar hon andas i samma takt som han. Regelbundet. Lugnt.
 
...som om de andas samma andetag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0