Den som man med åren formats till

Det tog tusen år av rädslor.
Att släppa taget. Att sluta reagera.

Nu kastar hon sig ut i drömmarna. Drar handen genom molnen. Låter sin längtan slingra sig runt kroppen.
Hon fångar upp insikter och inser att de är hennes att förvalta. Så som hon vet att hon alltid vetat. Egentligen.
Hon har burit dem inom sig. Låtit dem hamna i skymundan. Alltför länge.
Kvar blir bara den som man med åren formats till.

När allt reducerats. Skalats ner.
Hon tror att det är samma för alla.

 

Bara mer eller mindre...

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0