I lugnet vill hon vila sig

Så blir det en stunds tystnad.
Välbehövlig. Rogivande.

En stund när allting stillar sig och hon andas ut.
Leendet hittar tillbaka och rösten får en annan klang.
Huvudet känns en smula lättare att lyfta.
 
Turbulensen avtar i styrka och där i lugnet vill hon vila sig.
 
För första gången på evigheter är inte tröttheten det fundamentala...

Vänta ut ovissheten

Först kom chocken. Därefter rädslorna.
Det som är värst är ovissheten. Den tärande.

Vad är det som är fel?

Hon frågar och frågar, men ingen kan svara.
Den viktigaste frågan vill ingen ta i.
Väntan och fler rädslor på rad i tystnaden som uppstår.
Tankarna snurrar, hit och dit i ändlösa loopar.

Hon kryper in i hans famn, känner tårarna rinna.
Hon har aldrig känt sig så liten som nu.

Emellanåt kan hon skratta. Befriande. Välgörande.
Så som hon en gång lärde sig att göra. För att mildra lager av oro.

Under tiden kan hon bara vänta.

Vänta ut ovissheten.

 

 

RSS 2.0