Vänta ut ovissheten

Först kom chocken. Därefter rädslorna.
Det som är värst är ovissheten. Den tärande.

Vad är det som är fel?

Hon frågar och frågar, men ingen kan svara.
Den viktigaste frågan vill ingen ta i.
Väntan och fler rädslor på rad i tystnaden som uppstår.
Tankarna snurrar, hit och dit i ändlösa loopar.

Hon kryper in i hans famn, känner tårarna rinna.
Hon har aldrig känt sig så liten som nu.

Emellanåt kan hon skratta. Befriande. Välgörande.
Så som hon en gång lärde sig att göra. För att mildra lager av oro.

Under tiden kan hon bara vänta.

Vänta ut ovissheten.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0