Kvinnan som vet allt

Ibland önskar hon att kvinnan som vet allt fanns vid hennes sida varje dag.
Att hon hade kunnat få svaren på alla frågor omedelbart, innan de blir till tänkta tankar som ska kännas.
 
Hon är ljusår från den verklighet som fanns förut. I glömda gömmor hittar hon en bild och något går sönder inom henne vid anblicken.
För det är inte hon längre.
Fotografiet visar en brett leende kvinna med en okynnig glimt i ögonen.
 
Hon vill höra kvinnan som vet allt säga att hon blir fotografiet igen. Att leendet blir hon och tvärtom, tills glädjen tar överhand. Att okynniga glimtar hittar vägen tillbaka.
 
Under tiden ska hon skriva allt ur sig.
 

När själen ler

Hon lyssnade på kvinnan.
Efteråt kunde hon inte riktigt sätta fingret på vilka ord som fått henne att reagera.
Kanske var det något mellan raderna.
 
Någonting klack till inom henne.
Scenarior spelades upp för hennes inre. Alternativa verkligheter.
Den gamla vetskapen gjorde sig påmind.
Hon vet ju hur förändringar uppstår - innerst inne har hon vetat hela tiden.
 
När känslomässiga polletter trillar ner - då ler hela själen.

Dagar av glas

Dagarna känns sköra, som gjorda av tunt glas.
Hon tassar runt på tå och håller andan.
Så fort något stillar sig, bildas skuggor runt annat.
Känslan av inte höra hemma någonstans blir emellanåt övermäktig.

Hon sitter på stolar som inte tillhör henne.
Det finns ingen plats här hon kan kalla för sin. Ingenstans att återfå krafterna. 
Inte så som hon behöver, inte på hennes vis.
Hon flyter bara med. Hittar anledningar.

Hon åker hellre ifrån, än till..

 
 

RSS 2.0