Dagar av glas

Dagarna känns sköra, som gjorda av tunt glas.
Hon tassar runt på tå och håller andan.
Så fort något stillar sig, bildas skuggor runt annat.
Känslan av inte höra hemma någonstans blir emellanåt övermäktig.

Hon sitter på stolar som inte tillhör henne.
Det finns ingen plats här hon kan kalla för sin. Ingenstans att återfå krafterna. 
Inte så som hon behöver, inte på hennes vis.
Hon flyter bara med. Hittar anledningar.

Hon åker hellre ifrån, än till..

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0