Skattjakt på annan ort

Har varit ett par dag hos min mamma på kusten...
 
...bara hundra meter från hennes hus, hittade jag det här..lycka!:)
 
 
 
 
 
 
 

Där någon någon gång bott II

Fler bilder från det övergivna huset
 
Nu vill jag hitta ett nytt att undersöka:)
 

Där någon någon gång bott..

Jag såg ännu ett övergivet hus på min väg genom livet nu i veckan:)
 
Eftersom jag inte vågar gå in ensam, ställde Nalle upp som min vapendragare igen. Med det menas att han fick gå först genom alla fem miljoner brännässlor som bosatt sig runt huset:)
 
Jag blev ännu en gång tyst när jag försiktigt klev in över tröskeln. Här har livet pågått för människor och familjer. Någon gång.
Vi rör ingenting, flyttar inte på någonting. Bara håller ögat mot sökaren och trycker av mot det som ännu finns kvar.
 
Denna gång var jag faktiskt lite rädd. Halva huset hade rasat, vissa golv helt borta, taket på väg ner. Golvplankorna sviktade oroväckande under våra fötter. Ändå gick vi alla våningar upp - går helt enkelt inte att låta bli...
 
 
 
 

Svunnen tid

Det var en gång...
 
..en vikingaborg i Trelleborg.
 
En liten del av den är uppbyggd som man tror att den såg ut när vikingarna bodde där.
Nu intas borgen en gång om året av tidsenligt klädda människor - som en liten förnimmelse av det förgångna.

Och två gånger om dagen slåss de om borgen tills bara en man står som segrare:)
 
 
 
 

Rostig plåt

En gång var den splitterny
 
Någon köpte den och körde hem den, säkert med både glädje och stolthet. Den dagen glänste lacken och någon har sedan tvättat, vaxat och skött om den. Kanske stod män i en klunga runt den första tiden - sparkade lite lätt på däcken och pratade om finesser och mackapärer i den.

Vid någon tidpunkt ställdes den sedan här och glömdes bort. Nu har den nästan blivit ett med skogen runtikring.

Hur länge har den stått där?
 

Förfallet och bortglömt

Jakten på ödehus fortsätter
 
Och igår hittade Nalle och jag denna bortglömda stuga.
Påverkad av nyfikenhet och iver tog vi fågelvägen fram till huset, vilket resulterade i att jag ena sekunden tänkte: Oj, nu ramlar jag.
 
Sekunden efter gjorde jag det.

"Hur gick det med kameran" hör jag bakom mig.
Tack för den, Nalle:)
 
Nedervåningen var helt utblåst. Halva trappan till övervåningen borta, men vi kämpade oss upp.
Och där - lite historia kvar i väggarna. På väggarna.
 
Jag vet inte...det kanske bara är min deckarfantasi, eller ser ni också en vag skepnad på en av bilderna?
 
 
 

Ödehus och kameror som strejkade

Idag är Nalle min hjälte som tog med mig tillbaka till det förgångna
 
Tillsammans smög vi runt det öde huset, Tysta. Andäktiga.
Det är något fascinerande över ödsligheten det utandas. Trasiga fönster och öppna dörrar. Smuts och tak som höll på att falla samman.

Vem har bott där. Varför lämnades det? Varför har ingen tagit hand om det?  

Fanns någon eller något kvar? Varför strejkade både min och Nalles kamera när vi fotade på samma punkt?

Och visst fastnade det några spöken på vissa bilder, om man kikar noga :)
 
 

RSS 2.0